Nu kom jag precis in från en promenad..eller precis och precis, för ungefär tjugo minuter sedan. Ja, just det. Ni läste rätt allihopa. Jag gav mig på ett försök till en morgonpromenad - INNAN frukost. Jag känner mig så duktig..

VARNING FÖR MINDRE SMICKRANDE BILDER!!

Promenadlooken, före;





Promenadlooken, efter (HAHA) Visst ser jag vädigt obekväm ut? HAHA, det var jag också, ville få av mig allt och hoppa in i duschen);





Fy faan!
Jag hoppade snabbt in i en dusch i alla fall, men det är inte förens nu jag börjar känna mig sval igen. Hm! Jag som tyckte det var ganska behagligt promenadväder..i början! (HAHA) Precis regnat, ingen sol, bara kall och skön luft. Jag gick i alla fall min halvtimma. Eller nästan i alla fall. Fattades kanske någon minut eller så..men det var faktiskt inte mitt fel. Jag gick och gick och gick, hittade en jätte bra promenad-väg. En gångbana längs motorvägen typ, med skog och inga blickar. Härligt! I alla fall. När jag tittade på klockan och det hade gått nästan en kvart så tänkte jag; Jag går till den där skylten där borta, då har det nog gått en kvart, sen vänder jag hemåt igen så har jag gått mina 30 min..

Ja, just det. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig..När jag hade ett antal meter kvar till skylten, kanske 20-30, så tycker jag att jag ser en varg-jävel! PANIK. (HAHA) Jag stannade upp helt tvärt, ni vet sådär så man nästan ramlar framlänges, hjärnan hinner liksom inte med att tänka att man försöker stanna kroppen. (HAHAHA) Står helt blixtstilla och tittar några sekunder. (Som kändes som minuter).

Jag tänker; Vad faan..är det en VARG? Eller en hund? Eller..? Öhh. En stor grå sak i alla fall, som satt helt stilla och tittade ut mot motorvägen. Nästa tanke var; En staty? Hm..vad FAAN!? Det kan väl inte vara en varg? Måste fråga Johan när jag kommer hem igen om han känner till något om någon staty i det området. För antingen var det en varg (vilket är högst osannolikt) eller en staty, det kan inte ha varit en hund alltså. Såg precis ut som en varg och det fanns inte en människa i närheten..hm..jag vände mig i alla fall om och gick sakta, tyst tillbaka..hjärtat slog i 180; Tänk om det är en varg..tänk om den springer efter mig..hjäääälp..Vid det här laget hade jag ökat takten ganska rejält. (HAHAHA) Jag nästan sprang till jag kom upp och nedför en backe och runt ett "hörn" och jag inte såg den längre. Ursch. Läskigt..

Men kan det verkligen ha varit en varg? Johan säger nej. Jag vet inte.