Jag vill inte att det finaste jag har ska åka hem om bara ett par timmar..jag vill inte sova bort dom timmarna. Jag vill njuta, ligga i hans famn, känna hans doft, be han hålla om mig hårt och pussa mig i pannan så jag känner mig trygg.

Det här kanske låter som en stor grej av en ganska liten grej, men det är en stor grej för mig. Jag är jätte nervös, lika nervös som jag hade varit om jag hade haft en praktik hemma i Stockholm. Men nu ska jag till råga på allt (som jag själv valt, jag vet det) vara utan det finaste, finaste som finns - Johan i fler veckor innan han kommer och besöker mig igen..sen ytterligare några veckor innan vi ses nästa gång. Tungt. Mycket tungt. Jag kommer ha ett hjärta som värker av längtan och saknad..och förhoppningsvis lite lättnad och glädje med, över att praktiken går bra och att jag trivs.................

Håll alla era tummar för mig nu.
Jag saknar er alla där hemma väldigt mycket med, Kajsa..

Och speciellt svärmor och svärfar med familj som jag inte träffat på ett tag nu och inte ska få träffa fören om SJU veckor igen som först. Åh.