Idag är en dyster dag. Jag fick nyligen besked om att en bekant i Västervik har avlidit, endast 21 år gammal, efter en skateboardolycka med svåra skador till följd. Det tynger mitt hjärta och mina tankar går till hans nära och kära, framför allt till hans lilla dotter. Det är tråkigt när sådant här händer och det har en förmåga att alltid hända de människor som förtjänar det minst. Bra, glada, omtänksamma människor. Fina, omtyckta, älskade människor.

(Jag menar självklart inte att någon förtjänar att dö, jo kanske vissa, men ni förstår förhoppningsvis min poäng.)

Jag beklagar verkligen djupt vad alla i hans närhet nu får erfara. Stor sorg och många jobbiga stunder..det önskar jag ingen människa. Även jag, som väljer att kalla honom bekant istället för vän då jag inte kände honom till fullo, känner stor sorg och har svårt att hålla tårarna borta. Det känns konstigt och svårt att säga "kände" (kände honom), det känns konstigt och svårt att han inte finns mer. Denna glada, livfulla, skateboardälskande person..

Jag kan inte ens föreställa mig hur de som kände honom bättre än jag känner i denna svåra stund.

Jag blir arg. Ledsen, förtvivlad. Frustrerad! Världen är en orättvis plats. Fruktansvärt orättvis. Det finns inga ord, jag kan inte nog förklara hur jag känner. Men detta inlägg förklarar nog en del.....

---

Update 22.00;

Artikel i VT..
Det är så tragiskt, jag finner inga ord.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5065775

Vila i frid kära Oskar!!
Du är saknad.