Idag har jag inte skrivit någonting i bloggen..och ja, det beror helt enkelt på att det inte finns så mycket att skriva. Det är just så enkelt. (LER)
Oj, vad långt detta inlägg kommer bli känner jag nu. VARNING!
Ni som orkar läsa igenom detta får faan en guldstjärna i kanten (förlåt Ann för alla svordomar, men jag känner mig lite upprörd just nu, hehe) och ni som faktiskt finner detta intressant får en till. HAHA!

Måndag igen och Johan har jobbat. Blä. Det är så tråkigt. Själv har jag varit hos en studievägledare på "Vuxenstudiecentrum" (tror det heter så) och pratat lite om olika utbildningar och så. Fick med mig lite papper hem, katalog med folkhögskolor, ett häfte om CSN, och så lite papper om de utbildningar vi tittat på..fick läxa att gå igenom och kolla upp så mycket jag bara kan på egen hand och så får jag komma på återbesök den 25 igen för att följa upp och se vad jag kommit fram till.

Det känns toppen.

Vad som känns mindre bra är att Arbetsförmedlingen är på en som en hök hela tiden. Det är faan värre här i Stockholm än i Västervik. GAAH! Jag hatar Arbetsförmedlingen. Visst, det är bra att dom finns och kan hjälpa en - NÄR MAN BEHÖVER och VILL HA HJÄLPEN. Jag hatar att ha press på mig, jag ska söka si och så många arbeten på en viss tid, jag ska på möte hit och dit och jag måste söka alla jobb jag kan. Jag söker inte mer eller mindre antal arbeten för att jag är inskriven på Arbetsförmedlingen än om jag inte är det. Enda anledningen till att jag varit inskriven på "Af" hittills är att jag fick ekonomiskt stöd av "soc" under en tid och att man då är tvungen att vara inskriven där och vara "aktivt arbetssökande". Men jag är lika aktiv på egen hand, och det skulle kännas så mycket skönare att få sköta detta just på det sättet - på egen hand. Och sedan bara veta att Af finns där OM jag känner att jag behöver det.

Det hjälper inte mig att gå på massa möten och bli uppmanad att göra si eller så.

Jag vill ha ett jobb, men får jag inte tänka lite på mig själv och vad jag vill med? Ska jag arbeta till jag är 65 år på ett jobb jag vet att jag kommer vantrivas med?! Nej, jag vet att jag inte behöver arbeta med samma ända till pension och att man måste börja från botten och arbeta mig uppåt..att man inte kan få drömyrket med en gång. Men ändå, jag då? Mitt liv och min vilja? Har jag INGET att säga till om bara för det?


Nu ska jag på möte den 11 e för information om "Jobbgarantin för ungdomar". Vad jag fattat så här långt så handlar det väl lite om att man ska kunna få komma ut på praktik och sådär. Så då ska man praktisera på något skitställe (ursäkta mig, det måste ju inte bli så men, bara för att få fram min poäng) för väldigt lite (eller kanske till och med ingenting?) i månaden?! NEJ TACK.

Det är inte värt det..inte alls. Jag har haft praktiker genom Af förrut och jag fick väl typ 2000/mån. Vad är det liksom, ja, man kan ju tycka att jag ska vara glad som får något alls. Men varför ska jag jobba samma tider, lika mycket, med samma arbetsuppgifter som alla andra för den lilla skitsumman? Varför ska jag gå med på det? Man kan ju minst sagt kalla det för utnyttjing - på högst nivå! Arbetslösa verkar inte ha några som helst rättigheter, bara skyldigheter..

Sedan ska jag på ett till möte den 12 e för "introduktion" i Arbetsförmedlingens hemsida. Som om jag inte kan den utan och innan efter snart 2 år som arbetslös?! Jag är ju för fasiken inne på den varje dag nästan och kollar..dessutom har jag redan varit på alla dessa möten nere i Västervik. Men nej, dom tycker ändå att jag ska komma en gång till. Som om jag inte har annat för mig...jo, vi arbetslösa har faktiskt viktiga och bra grejer för oss vi med.


Förlåt för detta tråkiga inlägg. Men jag var TVUNGEN att skriva av mig lite ilska. Många där ute kommer nog tycka att jag är egoistisk, löjlig, omogen, att jag inte vill ha ett jobb utan att jag bara vill gå hemma och få pengar för det (och ja, visst, men vem vill inte det? Men så är det inte och jag VILL ha ett jobb, jag VILL ha en lön, jag VILL jobba för lönen! Men inte med något jag inte trivs med och tycker är kul). Och många tycker kanske att jag är bortskämd som inte tycker att 2000 kr/mån är tillräckligt och att jag har helt fel i mitt resonemang.

Till er kan jag bara säga - ni får tycka precis vad ni vill.

Men det är såhär jag känner, och jag är inte ensam, det VET jag. Det är en av mina värsta mardrömmar att fastna i ett arbete som gör att jag har lust att hänga mig själv varje dag efter klockan 17...åh. Jag säger såhär, visst att jag kanske inte är den som söker 50 jobb i veckan och söker allt jag kommer åt, men jag söker i alla fall jobb, de jobb jag vill ha och de jobb jag kanske inte vill ha så mycket men som jag tror är lämpliga och jag är bra på. Men nej, jag erkänner, jag söker inte alla jobb. Jag söker inte de jobb jag absolut inte tror passar mig, de som jag får ont i magen av bara jag tänker tanken på att arbeta med, de jobb som söker egenskaper som jag inte har. Jag vill inte ljuga i en ansökan, jag vill inte säga att jag är bra på något som jag inte är. Det kommer ju komma fram illa kvickt sedan i alla fall. Vad är meningen med det? Och ska jag söka ett jobb jag inte vill ha, vad ska jag då säga när dom frågar mig varför jag sökt jobbet eller varför jag vill ha just det här jobbet?! Ska jag ljuga dom rätt upp i ansiktet då och säga något som inte stämmer??

JAG VILL HA ETT JOBB! JAG SÖKER JOBB! Det är FAAN så mycket mer än vad många andra gör. Det finns dom som gör allt för att bara få gå hemma, det finns dom som slinker igenom systemen dagligen och får pengar från olika håll när dom inte alls gör vad dom ska. Och sådan är inte jag, jag tillhör inte dom! Säga vad man vill.

Jag vet faan inte vad man ska göra. Det är väl bara gå efter Arbetsförmedlingens skitregler och ta första bästa jobb jag kan få och så nöja mig med det. Det är väl så det är...sorgligt.



Nog om detta. Annars har jag och älskling varit ute och gått och cyklat lite idag. Vi gick ner till "centrum" och hämtade min cykel (som stått där sedan jag var på mötet tidigare idag, Johan hämtade upp mig efter det när han slutat jobbet) och så tog vi med den till Statoil för att få i lite luft i däcken. Är ju bilpump på skiten. (HAHA) Och oj vad det gick efter det. Det var bra mycket enklare och skönare för mig att cykla än innan då jag cyklade på fälgen typ. Tss..hahaha!

Sedan tog vi och cyklade tillbaka till centrum igen och gick in och småhandlade lite på Coop. För att sedan bege oss hem igen. Jag la mig i ett skönt bad och Johan gjorde en matlåda till jobbet imorgon..nu sover han gott där borta och jag sitter här. Som vanligt...ska nog krypa ner jag med nu, slänga bort ALLA tankar som cirkulerar i mitt huvud och försöka koppla av. Imorgon är jag "ledig" från allt och ska passa på att städa och tvätta. Sedan har jag som sagt dessa möten onsdag och torsdag. Suck. Visst, jag har det bra mycket bättre än många arbetande medmänniskor - MEN, som Arbetsförmedlingen själva mer eller mindre uttrycker det: "Det är ett heltidsjobb att vara arbetslös." Tänk på det! 

Godnatt.