..hörs från sängen bakom skilje-väggen. Och jag är fortfarande uppe. Hm. Jag har sovit nästan hela dagen..det är faan helt sjukt hur man kan sova så mycket. Så grymt trött på något sätt. (SUCK) Kanske var det kryssningen, kanske att jag inte är helt frisk från förskyldningen ännu, kanske för att jag har vätskebrist eller bara på grund av något annat........

Stackars prinsen som fått lyssna till mina snarkningar nästan hela dagen och kvällen, var väl bara vaken mellan ett och sju idag tror jag..och nu ger han igen. För fulla muggar! (HAHA) Men han ska ju upp och jobba imorgon. Jag ska alldeles strax krypa ner jag med, för tro det eller ej, jag är fortfarande trött, fast jag sov till klockan tolv förut..först somnade vi när vi kom hem. Jag sov till runt tolv-ett, ingen aning om hur länge Johan sov. Sedan var jag vaken..sedan somnade jag runt sju-åtta ikväll igen och vaknade nu klockan tolv. Nu är klockan två vilken minut som helst och jag är nog mest trött för att jag sovit FÖR MYCKET nu...skulle jag tro i alla fall.

Så, jag säger godnatt, och vaknar upp till ett nyttigare och förhoppningsvis lättare liv. NU JÄVLAR. Jag SKA klara det. Jag ska INTE äta något godis alls i veckorna om det inte är något jätte speciellt som födelsedagar eller jul eller så. JAG BARA SKA INTE! Håll på mig. Jag ska gå ner nu. Jag har hört att folk gått ner massor BARA ENBART av att sluta äta massa godis och dricka läsk hela tiden...självklart behövs motion och mindre mat och så med. Men till en början ska jag hålla mig ifrån godiset och läsken bara, och utemat. Allt annat kommer jag äta som vanligt..tänker inte överdriva och börja med bönor och massa sallad nu bara för att gå ner i vikt. Herre gud, man måste väl leva. Jag skulle ALDRIG klara mig utan gott kött och MASSOR av sås. Så det så. (HAHA)

Men önska mig lycka till, hoppas att det gör LITE i alla fall, så får man väl ta resten stegvis om det stannar upp och inte händer så mycket mer sedan. Jag skulle bli glad om jag går ner 10 kg, mindre än det skulle vara en besvikelse. Men helst vill jag bli av med 20, 30 kilo minus och att komma i mina favoritbyxor igen är det jättestora mega-målet. Det blir nog svårt, kommer ta lång tid, och jag kommer få kämpa ihjäl mig. Det kommer krävas mer än att bara sluta med godis, men det SKA gå. Det bara MÅSTE gå. Jag SKA klara det!! Men min fråga är, hur ofta får man "lyxa till det"? Inte alls? På helgerna? Varannan helg..en gång i månaden? Vad är okej när man ska gå ner så mycket? Jag skulle gissa på inget alls, men vadå, ska jag aldrig mer få äta massa godis och dricka läsk då? Jag vet att jag bestämmer detta helt själv, men jag skulle vilja få lite råd. Gärna från någon som själv varit godismonster och som det gått riktigt utför för. Som bestämt sig för att gå ner i vikt. Hur mycket gick du/ni ner? Vilka förändringar gjordes? Hur lång tid tog det? Hur lång tid tog det innan ni började märka resultat, på vågen respektive i spegeln och på kläder? Nådde ni erat mål? Har ni kunnat hålla nya vikten? Hur ofta äter ni utemat/gott?

Hjälp mig på alla sätt ni kan..jag känner stark motivation nu, veckan i Västervik blev lite för mycket. Alla pikar. Jag vet om det, jag vet att jag är överviktig och måste gå ner, jag vill gå ner. Men det betyder inte att jag inte har några känslor och att jag inte bryr mig om vad ni säger. Det betyder inte att jag inte tar åt mig. Jag har känslor. Jag blir ledsen. Hur mycket det än är mitt eget fel att det ser ut som det gör, så mår jag inte bra av det. Jag vill det inte. Men det är inte så himla lätt när det väl har börjat!! Jag vet att ingen menar något illa, men det känns ändå. Speciellt när det kommer från ens allra närmaste.

Många tips och råd hjälper och tas emot med öppna armar!!!! Försök gärna även att undvika att bjuda mig på läsk och godis om jag kommer på besök med. Tack på förhand. Hoppas jag klarar detta nu. Just nu är motivationen så stark att jag borde klara det. Jag kommer bli så besviken om jag faller för frestelsen. Jag vet hur stark den kan bli ibland. Den blev det redan ikväll, jag var bara tvungen att ha cola. Men jag har ju inte lovat förens imorgon/idag (beroende på hur man tänker) så än har jag inte svikit mig själv. Och jag vill inte göra det heller. Jag tänker inte..hur svårt kan det vara? Egentligen..man kommer in i en affär och ser allt gott och man blir så sugen att man nästan seglar iväg i en pöl av dregel. Varför är det då så svårt, när man verkligen till 110% skulle göra vad som helst för att få gå ner i vikt, att tänka/säga NEJ, jag ska inte. Jag vill inte ha. Jag tänker inte köpa något, och så bara gå därifrån..folk säger att man inte har tillräcklig motivation, men det har jag ju. JAG VILL GÅ NER I VIKT. Mer än något annat. Men så jävla enkelt är det ta mig faan inte, hur mycket motivation jag än har. Om jag inte kan låta bli godiset, så behöver det inte betyda att jag inte har tillräcklig motivation att sluta, jag är bara inte tillräckligt stark. För svag för att klara det ensam, på egen hand. Jag vet att Johan finns där, jag vet att folk finns där, men ibland räcker inte det heller. Jag kanske behöver mer hjälp än så. En personlig tränare till exempel. Kanske borde söka till Du är vad du äter.

Det är en slags sjukdom. Jag är beroende av socker, godis/läsk/chips. Som en alkoholist är beroende av spriten, som en narkoman är beroende av knarket. Sedan är det för visso inte ett lika starkt beroende, och kanske lättare att bryta mönstret än för någon utav dessa ovannämnda, man kan kanske inte riktigt jämföra till 100%. Men nästintill.. Det är INTE lätt. Ni får säga vad ni vill om det.


Men nu ska jag i alla fall försöka. OCH JAG SKA KLARA DET!!!