Jag känner mig så peppad nu..jag ska lyckas med det här.

När Johan kom hem ikväll så gav vi oss ut på en promenad..vi gick hem till svärmor som är ensam hemma då svärfar är bortrest och "lillebror" är hos tjejen. Det tog cirka 20 minuter att gå dit. Stannade där en stund, och drack VATTEN! Det är väl nästan första gången i mitt liv som jag tackar nej till saft och tar vatten istället. (HAHA) Pratade mycket med svärmor om det här med mitt viktminskningsförsök som pågår. Hon är så gullig och snäll min svärmor..hon sa till mig hur duktig jag är och vi pratade länge och mycket om metoder hit och dit och det kändes så bra, att hon håller på mig på något sätt.

Det gör mig ännu mer taggad att fortsätta och lyckas med det här. Hon erbjöd sig till och med att betala för medlemskapet på giviktkoll.se så länge och att jag sedan betalar henne varje månad då jag inte kommer ha råd att betala hela den summan med en gång som det verkar som att man måste göra..men det känns lite för mycket begärt. Jag ska ringa och prata med dom på giviktkoll.se imorgon och höra efter om det finns någon möjlighet att betala lite åt gången och sådär eller vad dom menar med sitt "59 kr/mån". Både jag och svärmor tror att det kan hjälpa mig väldigt mycket att vara medlem där. Hur det blir med det får jag återkomma till. Jag vill i alla fall tacka dig kära svärmor för det mega-generösa erbjudandet, du är så himla snäll och jag tycker om dig så mycket! Jag tycker om er alla i den här underbara familjen så mycket. Och det skriver jag inte bara för att jag vet att hälften av er faktiskt följer min blogg (även om det är en bonus att ni faktiskt får se att jag skriver det) utan för att jag menar det av hela mitt hjärta och jag vill att ni ska veta det!!!

När vi sedan gav oss av på promenad hemåt försökte Johan (som vanligt när vi väl är ute och går) få mig att springa lite..han har knappt sett mig springa alls under det här året vi varit tillsammans, jag minns inte ens själv när jag sprang sist. (HAHA) Jag har nästan glömt bort hur man gör..det känns som om jag inte kan springa längre. Nog för att jag känner mig så tung och allt jag äger och har guppar upp och ner, såväl kinder som tuttar som lår..(HAHA) Slutade i alla fall med att vi började jogga. Och jag är så fruktansvärt glad att jag klarade av den biten jag faktiskt klarade av. Det var jobbigt, jag svettades, hade svårt att andas rätt (jag slutar gärna andas när jag anstränger mig av någon skum anledning), benen gjorde ont och jag trodde jag skulle dö, men jag sprang och sprang i (Johan gissar) ca 800 meter i alla fall. Det låter kanske inte så mycket, men för någon som är så otränad som jag - där ordet kondition inte ens existerar - så är det en bedrift och det är ju faktiskt nästan en kilometer om det nu inte var det, Johan var osäker. Han sa i alla fall till mig hur stolt han är över mig. Det kändes så himla bra, även om jag hade andnöd i en halvtimma efter att jag slutat jogga. (HAHA) Så var det ju en bit kvar hem, den biten gick vi..så man kan i alla fall inte säga att jag inte fått motion idag. Det känns toppen faktiskt..hoppas min motivation håller sig på den här nivån så vi kan fortsätta med detta varje kväll.

För även om det inte händer så mycket på vågen efter ett sådant här pass, (HAHA) jag är helt uppspelt och önskar att det hänt något direkt när jag kommit in (HAHAH), så känns det ändå som att det faktiskt gör skillnad. Och, tro det eller ej, även att jag bara minskat ett kilo i vikt än så länge så känner jag mig lättare på något sätt, känner mig smalare och mer "fit" även fast jag vet att jag inte är det ännu..förstår ni hur jag menar? Det känns bara bra. Det är en härlig och lite konstig känsla på samma gång.


Nu tänker jag i alla fall krypa ner och lägga armarna om min sovande underbara sambo..Kvällens avsnitt av Big Brother är slut och jag har tänkt ge mig på ett försök att kliva upp när Johan går upp imorgon.

Så, godnatt.
PUSS och KRAM på er alla där ute och sov gott om ni inte redan gör det.