Ja, oj oj oj. Det är helt sinnessjukt vilken skillnad det är på tempo här i Stockholm mot i Västervik. Och jag märker av sviterna själv faktiskt..hemma i Västervik kunde jag ändå tänka mig att gå långsamt bakom en gammal dam med rullator i 50 minuter för att ta mig uppför gatan till Åhlens. Men nu? Nej, det går inte. Dels för att jag känner stressen, jag har inte tid att vänta om ingen annan har det..och dels för att, ja, bara för att! Så man kan väl säga att jag lär mig att anpassa mig efter tempot där jag befinner mig. Jag har lyckats beta av 6 affärer på en kvart här..man kan givetvis masa sig fram här med om man nu känner för det, men absolut inte med min pojkvän vid sidan. (LER)


Men hur eller hur, oavsett hur högt tempo det är, så är jag i alla fall ändå artig. Artig, det är ett ord vi kan börja ta upp här med när jag ändå är igång på riktigt. Även där har vi en stor skillnad, nu säger jag ju inte att det inte finns artiga människor i Stockholm (dessutom finns det gott om otrevligt folk i Västervik med, i alla städer skulle jag tro) men alltså, jag kan ändå inte låta bli att undra vad som är felet på folket här ibland.
Jag är van att kunna hälsa till med en liten nick eller två, eller ett glatt hej när jag stöter på en bekant - eller till och med en för mig helt okänd människa. Nu stöter jag inte så ofta på någon "bekant" här (kan kanske bero på att jag knappt känner någon här ännu) men sen är ju Stockholm ganska stort jämfört med lilla Västervik där man blir GLAD om man lyckas UNDVIKA någon man gärna inte vill träffa..(HAHA)
Men åter till ämnet - här fungerar det inte. Hur charmigt mitt leende än må vara så, nej.
Hört talas om "stone-face"? Det får en helt ny mening när man är här. Nä, den gubben biter inte på gubbarna här ni!

Och sen är det verkligen ingen myt det där om att man får se upp i storstäderna så att man inte blir omkullkastad och ihjältrampad i rulltrapporna - eller i bästa fall nerkastad från dom så man bryter nacken och dör bara..(OKEJ, KANSKE EN LITEN ÖVERDRIFT) Men HALLÅ? Min fråga är; Varför ta rulltrappan om man ändå inte har tid eller ro att vänta tills man kommer hela vägen upp? Då kan man väl lika gärna ta dom vanliga trapporna och springa upp för i 110 km/tim?! Eller..? Och förvänta dig inte att dom klämmer fram något "Ursäkta" (vare sig dom vill förbi eller om du redan blivit bortknuffad) när dom prejar sig fram som en jävla plogbil, nej, man har i stort sett stora blåmärken när man kommer hem..OM man kommer hem. (HAHA) Herre gud alltså.


Men vet ni vad? Jag älskar livet här ändå..och till er Stockholmare där ute som kanske "prejar er igenom detta om ni hinner" så vill jag bara säga; Ta inte till er det här om ni inte känner er träffade. För de flesta, eller många i alla fall, är ju faktiskt ganska trevliga. ;)

So long.