Hm, sitter och väntar på att damen som äger handväskan vi hittade igår ska höra av sig och komma och hämta den. Ja, precis, du läste helt rätt. Jag och Johan hittade en handväska på parkeringen igår med plånbok, mobiltelefon (en jävligt fin sådan faktiskt), glasögon & hela köret i..vi bestämde oss (eller JAG bestämde mig) för att ta med den upp och kolla vem den tillhörde för att sedan försöka få tag i denne. Fanns körkort och sådant i plånboken med namn så vi slog upp henne på Eniro. Hon bor tydligen här i Upplands Väsby och vi ringde hem till henne utan resultat. Vi testade flera gånger men ingen svarade. Hm..tittade igenom mobiltelefonen lite (ja, det kändes väldigt dumt och som om vi gjorde världens största intrång, men vadå, vi var ju tvungen att få tag i någon) och till slut hittade vi en kontakt som vi fattade det som var en dotter till henne. Ringde, men ett litet barn svarade, sa att mamma är på konsert och att bara barnvakten finns där. Hm, okej..leta vidare. Men kunde inte riktigt hitta någon mer som vi trodde kunde veta var hon höll hus..vi ringde hem ett par gånger till och lämnade ett meddelande på telefonsvararen. Vi kunde ju inte ringa mobilen eftersom den låg i väskan hos oss..(HAHA)..klockan gick och det blev läggdags, vi tänkte att hon kanske kommit hem sent och inte velat ringa och väntar till imorgon (idag). Men icke..ingen ringde, men jag var otålig och orkade bara vänta till strax innan sju innan jag försökte ringa henne hem igen. Jag målade upp alla möjliga senarion, att det skulle hänt henne något, att hon var död och vi skulle bli misstänkta för att vi hade hennes saker eller att hon helt enkelt inte märkt något ännu. Men det vore ju konstigt, en hel väska lixom, det märker man väl ganska snabbt. Hm...

Fick i alla fall inget svar nu heller, då kom jag på att jag kunde kolla på skickade meddelanden, vem hon skrivit till senast (för i inkorgen var sms en 3 dagar gamla och två var inte ens öppnade). Där kom det fram ett meddelande till en karl där det stod något i form med "Grattis på namnsdagen önskar mamma". BINGO! 

Slog numret till denne, trots att klockan knappt blivit sju. Men det var ju för ett viktigt ändamål ändå. En lite trött men ganska glad röst svarade och jag förklarade hela situationen. Han blev nog ganska ställd först och lät väldigt uppstressad och förvånad i sina frågor var vi hittat väskan och så vidare. Till slut sa han att han skulle göra allt för att få tag i henne. Han sa att han kunde prova ringa på mobilen..jag sa; Men det kan du ju inte, för den är ju här hos oss. HAHA! Han svarar; Det har du jävligt rätt i du! Men jag försöker få tag i henne och sen, kan man nå dig på detta nummer? Ja..osv.

Efter kanske en kvart ringde min mobil, det var ägaren till väskan. Hon var så glad och lycklig sa hon flera gånger och så berättade hon lite om gårdagen och att hon märkt att väskan var borta, att hon letat och letat och varit helt förstörd. Och det förstår man ju när hon tappat hela sitt liv nästan. Sedan kom vi fram till varför jag inte fått tag i henne på hemtelefonen, hon hade ju NYCKLARNA i väskan MED! Oj oj oj..så hon kom ju inte in, hon hade fått sitta hos grannen och väntat till låssmeden kunde komma och sådär. Förstod inte riktigt om hon hade fått en ny nyckel bara eller om dom bytt hela låset, men hon hade i alla fall fått betala 1 500 kronor! Puh..stackars. Men nu var hon så lycklig, även att allt blivit spärrat och så..sedan frågade hon såklart var hon kunde hämta väskan och om hon kunde komma runt tolv idag för hon ville sova ett par timmar till, hon hade ju inte sovit på hela natten av oro stackarn. Så kom vi fram till att hon skulle höra av sig innan hon kom och hon avslutade samtalet med att säga; Åh, vad glad jag är. Nu tror jag mer och mer på änglar!! Stort tack! Vi hörs senare...

Men hon har inte hört av sig ännu. Jag sitter och funderar på om jag borde ringa och fråga om hon glömt bort mig eller om jag bara ska vänta. Hm..?!?

Jag tror nog jag slår en pling, sedan ska jag städa som faan här hemma så det blir tipp-topp. Sedan tas lite bilder!
Hörs senare.