Jag åkte in till Stockholm Södra runt två-tiden för att möta Malin som drog med mig på en rekryteringsträff/ett informationsmöte om barnpassning för Hemfrid. Jag var så nervös, dels för att jag aldrig träffat Malin, eller i alla fall inte såhär som "kompis" (HAHA) och sen dels för att Malin var ju "inbjuden" till det här, det var ju inte jag..Malin frågade ju bara mig igår om jag ville följa med eftersom jag med är inne på det här spåret - barnpassning.

Sagt och gjort..innan detta sprang jag dock in på Arbetsförmedlingen för att få mitt ärende fixat nu när jag hittat mitt legitimation. Till min enorma besvikelse så fanns inte samma karl som häromdagen inom synhåll. Kom dit runt halv, det var bara en före mig så jag tänkte att jag skulle hinna innan tåget skulle gå 13.58. Men icke, runt kvart i gav jag upp och gav min nummerlapp till gubben som var efter mig. Han blev glad i alla fall, dagens goda gärning nr 1. (HAHA) Det kommer mera...och jag sprang för att köpa biljett till tåget och tänkte att inte hade väl världen gått under ännu, jag får ju en ny chans imorgon och då kanske han från häromdagen finns där att  trycka upp legget i ansiktet på. 

Så, väl inne i Stockholm mötte jag upp Malin, som var - långt över förväntan - väldigt trevlig. Iväg till stället mötet skulle vara på och sen var det bara att vänta...när vi till slut fick komma in i rummet hördes orden "Välkomna till det här rekryteringsmötet" REKRYTERINGSMÖTE? Öh..jag trodde det bara var ett informationsmöte. (HAHA) "Ni har ju blivit hitkallade idag för det här mötet av......" Hitkallad...nej...(NERVÖST) Haha! Efter att vi fått fylla i intresseblanketter blev vi inkallade till två personer - den ena för oss på syd-sidan och den andra för oss på nord-sidan. Hm. Nord är jag va?! Öh.
Springer efter tjejen jag trodde jag skulle till och får en dörr i ansiktet...öppnar dörren och frågar snällt; Jag bor i Upplands Väsby, ska jag vara med här inne då? "Ja, precis, men vi tar en i taget..."

En i taget...shit, är det här en intervju? (ÄNNU MER NERVÖS) Hahaha!
Äntligen min tur, när jag kommer in säger hon; "Du var visst på hugget du, det gillar jag!" Ehm, ja, jo..hehe..men jag ska nog säga som det är att jag har inte blivit hitkallad. Jag kom hit med en kompis bara som tyckte det här kunde vara något för mig med eftersom jag också är ute efter sådana här jobb..hoppas det är okej? Eller ska jag gå igen? (HEHE) "Haha, nej nej, vi söker ständigt nya, bra personer och jag tycker det är jätte positivt att du tar egna initiativ. Men jag skulle ju behöva ett CV för det har jag väl inte fått något då...så här är min mail-adress så kan du skicka det så snart som möjligt."

Okej..sedan pratade vi lite, hon frågade varför jag vill jobba med barn och vad jag gjort efter studenten och lite. Jag svarade så gott jag kunde och till slut sa hon; "Ja Emma, jag gillar vad du säger! Så jag skulle vilja ha en lite längre intervju med dig, så skicka in ditt CV och så blir den andra intervjun förhoppningsvis någon gång nästa vecka."

(CHOCK) Öh, okej..jaha! FAAAAN VAD KUL! Och skönt. Nu kanske jag kan få komma igång och jobba. Snart...det känns toppen! Hon ville att jag skulle titta lite på avstånd, resetider och viljan att ta mig till vissa ställen som kan ligga lite långt bort och sedan höra av mig med ett rakt och ärligt svar. Om jag tycker att det är ställen som ligger för långt bort så är det helt okej att tacka nej. Det känns ju bra! För man vill ju faktiskt inte ägna timmar åt bara resan om man t.ex. bara ska jobba i ett par timmar hos en familj..som hon sa!


Men i alla fall, nu börjar det här bli väldigt långt, så jag ska nog börja sätta punkt snart. Påvägen hem skrev jag till älskling och berättade de goda nyheterna. Sedan fick jag ett samtal av en studievägledare som jag kontaktade tidigare idag, angående ett möte för att få lite hjälp och vägledning i mina studietankar...och i slutet av samtalet hörde jag någon/något som började spela, och jag tänkte; Men FÖR FAAN håll käften, jag pratar i telefon! Vad faan är det som låter? Efter att vi lagt på vänder jag mig om och får se en skitig äldre man som spelade på något slags instrument...mitt i pendeltåget! (HAHAHA) När han var färdig - och det lät förjävligt kan jag tillägga - så gick han igenom vagnarna och höll upp en en-krona och mumlade något på ett språk jag verkligen inte kunde tyda. Han fick irriterade nej-skakande huvuden en efter en, tills han kom fram till mig. Jag grävde i fickan för att jag visste att jag hade ett par kronor där, och gav honom hela sju kronor. Jag har aldrig sett någon så tacksam i hela mitt liv. Han tog min hand och pussade på den (DET VAR GANSKA ÄCKLIGT DOCK) Hahahaha...sedan gick han till nästa och upprepade samma visa. Han fick INGENTING av NÅGON annan. Sedan ett par stationer bort klev han av. PLING - dagens goda gärning nr 2.


Punkt!
Puss och hej! Kärlek till er alla....