Nu är jag inte bara ganska överviktig, utan jag har även ganska stora bröst. Så i t.ex. jackor behöver jag minst strl 46 eller XL för att ens kunna tänka tanken på att få igen den över bysten! Och byxor, ni anar inte hur svårt jag har att hitta byxor..jag var på Cubus en gång för inte så länge sedan och kollade efter just byxor. Jag hittade ett par jättesnygga svarta (precis som jag ville ha) jeans. Men de största jag hittade var i strl 44. Jag måste minst ha strl 46 även i byxor om det inte är en väldigt stor modell. Jag tänkte att jag har ju i alla fall inget att förlora om jag provar dom - just i det ögonblicket var jag helt ovetandes om att jag skulle förlora en del av min värdighet den dagen. Byxorna satt PERFEKT, jag ÄLSKADE dom, dessutom fick jag en väldigt snygg rumpa i dom (HAHA) - MEN, jag kunde inte knäppa dom. Är det inte rumpan som är problemet (som det också ofta är) så är det midjan. Det är så himla typiskt..jag tänkte att jag kunde fråga om dom kanske hade storleken större på lager. Men jag fick inte höra det jag ville riktigt, den lite sura, högst ansträngt léende expediten svarade "Nej, vi kör inte större än strl 44 här!" Nehepp, tänkte jag lite besviket..så Cubus går jag i stort sett bara förbi nu, som så många andra butiker. Som H&M, Gina Tricot och JC, de lägger jag verkligen inte ner någon energi i om dom inte råkar ha en riktigt snygg tröja i stor modell som jag kan klämma mig in i. Det har nog hänt en eller två gånger på H&M i alla fall....och Intersport och Stadium, där var vi inne igår för att kolla efter en jacka, och dom har heller inte större strl än L och 42, likadant är det med Team Sportia, jag har i alla fall aldrig hittat större storlekar än 44 på någon utav dessa butiker.

Men det jag inte förstår är varför det är såhär?! Är det såhär det ska vara? Visst är det inte bra att vara överviktig och det ska väl inte uppmuntras men vad FAAN, nu är det ju så att vissa av oss är det! Ska inte vi kunna handla kläder som alla andra..utan att behöva banta först?! Aningen diskriminerande om jag får säga det själv..(SUCK)..Lindex och KappAhl är i stort sett de ända affärerna jag kan handla kläder i - såväl byxor, som tröjor, trosor och bh;ar. Dom får många plus i betyget!! Men det försämrar ju helt klart utbudet att det bara finns två butiker jag kan handla kläder i? Och jag kan bara föreställa mig hur det är för de som är större än mig.

Många butiker kan lika gärna ha en vakt ståendes utanför som stoppar oss lite större kunder och säger "Ledsen, men vi har inget för dig här" På det sättet slipper vi i alla fall ödsla tid och energi på att leta där i onödan. Och ibland känns det just så, som om expediterna - och ofta även andra kunder - tänker "Här finns väl inget för henne, vad gör hon här inne?" "Kommer hon i det där tror hon?" Precis så kändes det igår i en av affärerna. Jag sa till Johan "Titta älskling, den här skulle jag vilja ha, SKITSNYGG, men den finns väl inte i min storlek..." Så skummade jag igenom storlekarna till skrattet från två killar i butiken (som säkerligen inte ens skrattade åt mig, men det kändes så) bara för att upptäcka att dom hade typ strl 40 eller L som högst. (SUCK) Det var bara att gå ut igen..

Sedan, inte nog med att det bara finns små storlekar - så är det verkligen just SMÅ storlekar med. En jacka vi kollade på var i strl 36 och den såg ut som om den skulle passa en ettåring bättre. Alltså..no words!

Jag läste en text igår, som folk hade lagt ut på bilddagboken om killar och utséendefixering och sånt..här är en del av den;

" Nått att tänka på

Ord som : hora, slampa, skabbig, äcklig, ful, tjock..
Är ord som alla tjejer får höra någon gång. Det är dessa ord som utformar kvinnorna i vårat samhälle.

Antingen gör dom oss starkare eller så trycker de ner oss totalt,
men det finns en sak som är samma för alla flickor, vi tar åt oss.

Som in i helvete tar vi åt oss.

Vi ältar det, vi pratar om det,
Vi tänker på det och vi skadar oss själva med det.
Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade. Det är såhär som vi blir utseendefixerade.

Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm.

Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen.
Vet ni vad som gör oss tjejer såhär fucked up i huvudet?

Jo det är alla killar.

Det är egentligen dom som är utseendefixerade. Kanske inte alltid på sig själva men på dem som finns runt omkring dem.
Tyvärr är det vi tjejer som är de som står runt dem. Det är vi som står där och tar i mot allt."


Men är det så konstigt att vi blir utséendefixerade och mår dåligt om vi väger för mycket när butikerna inte ens har kläder som man kan ha? Beror det inte på det? Jag tror inte det är killarnas fel?! Visst, killar har väl en del i det med, för att dom är så himla utséendefixerade och inte kan acceptera större tjejer (nu har jag haft turen och hittat en som faktiskt gör det, accepterar mig för den jag är) men vi tjejer då? Är vi så himla bra själva? Accepterar vi killarna som dom är? Är inte vi lika utséendefixerade? Eller? Är det inte klädindustrin som är den större boven i dramat? I alla fall en väldigt stor del av det.

DET är något att tänka på.....

Det är så himla tråkigt, jag blir så ledsen, och det sorgligaste är att butikerna själva inte förstår hur mycket dom själva förlorar på det. Nu har jag inget direkt underlag för det jag uttrycker, att dom förlorar på det, men jag undrar hur många fler än jag det är som bara går förbi dessa butiker......