Äntligen är jag hemma, verkligen hemma. Det känns skönt. Men jag saknar ju alla i Västervik redan..

Svärfar och Johan kom och hämtade mig på centralen, skönt att jag slapp ta pendeln. Nu blir det massa mys framför tvn med älskade älskling och sen sova. Jag är jätte sliten..och min rygg gör fortfarande brännande ont.