Suck.. :(

Precis när man skrivit här i bloggen att det egentligen inte finns något som kan gå fel så har det tydligen gått lite fel. Johan ringde nu och jag utbrast glatt; HEEEEJ ÄLSKLING! Jag började nästan bli orolig för dig..

En tung suck hörs och han förklarar för mig att han kanske blir kvar på sjukhuset över natten då han fått väldigt ont efter detta ingrepp och fått smärtstillande, morfin. Så han behöver förmodligen stanna kvar för observation. Väldigt tråkigt, och oroande såklart. Och jag finns inte där hos honom..det känns så jävla tråkigt. Jag skulle ha följt med, skitit i Arbetsförmedlingen, hans tillstånd är ju mycket viktigare. Men vi hade ju inte fått någon som helst information om att detta kunde ske. Det har ju låtit som om det är ett ganska enkelt och ofarligt ingrepp. Att jag inte har körkort och bil så att jag kan ta mig till honom gör det hela ännu värre. Suck.

Så, antingen kommer han hem om ett par timmar till (de har gjort ultraljud för att se vad som är "fel" men det var tydligen inga blödningar i alla fall - skönt det) eller så får han som sagt stanna kvar och jag får sova själv inatt. Som om jag kommer kunna sova något. Jag blir så orolig.

Åh. Det var tydligen ingen bra dag trots allt. Och efter dessa tråkiga besked och berget med disk som jag matat mig igenom så känner jag verkligen inte för att städa klädkammaren eller sätta upp några tavlor eller byta gardiner. Nu vill jag ringa min kära vän Petra och prata lite för att få tankarna på annat håll ett tag, sedan får jag väl trösta mig med tv n tills Johan hör av sig igen för lite mer klara besked. Och middagen jag hade tänkt göra till han kommer hem får jag väl strunta i och istället göra något till mig själv bara. Jag drar djupa sorgsna suckar nu men hoppas såklart att det inte är något allvarligt alls och att han får komma hem. Eller att jag på något sätt kan ta mig till honom. Stackars........