Jag har nästan mått hur bra som helst idag, haft matlust och allt, fått i mig massa mat, härligt. Men Johan är dock sämre och har fått bege sig till sjukhuset igen. Jag tycker så synd om honom..han har så ont och man kan inte hjälpa honom!

Hoppas att han får hjälp nu och att dom gör en ordentlig undersökning på honom för att se vad som är fel. Nu får det vara nog..jag stannade hemma denna gång, jag sa att jag gärna följer med om han vill det. Men han lät mest irriterad och sa att han klarar sig och att det inte spelar någon roll, att det bara är jobbigt för mig att sitta där. Innerst inne blir jag lite ledsen, för man vill ju gärna höra att han vill ha mig med, att han behöver mig, att jag är behövd. Men å andra sidan kan jag väl inte göra så mycket ändå..så nu får vi väl se vad som händer, om dom behåller honom inatt eller om han får komma hem. Jag hoppas givetsvis att han får komma hem - OM han blir bra. Inte att dom bara skickar hem honom och att han inte är okej. Om han får stanna vill jag givetvis gärna åka dit, men jag tar mig ju ingenstans utan bil och körkort och dessutom ställer det väl mest till det med en till person som övernattningsgäst. Men jag får väl se om Johans föräldrar tänkt åka dit en stund så kan man kanske följa med ett tag i alla fall...


Håll som jag nu tummarna för att min älskade blir bra snart så vi kan återgå till den normala vardagen igen.