Att sova.
Att kunna sova ordentligt borde man verkligen inte ta för givet egentligen. Johan har knappt sovit alls den senaste veckan men nu har han somnat gott och jag försöker hålla mig så tyst som möjligt för att låta det förbli så. Jag hoppas verkligen att han kan få sova hela natten nu, det behöver han. Han mår verkligen inte bra!
Jag själv känner mig lite halvrisig med faktiskt, men jag tror att det kan bero på en mens som är i antåg (antåg, kan man skriva så? HAHA). Ja, precis, ni läste rätt - jag väntar på min mens. Alltså, jag kan inte förstå varför det känns som det ska vara sådan tabu på den biten i en kvinnas liv. Det är ju en helt normal, naturlig del i våra liv, så varför reagerar folk på ett visst sätt när man pratar om det öppet? För erkänn att någon här tänkte tanken varför jag skriver om min mens här?
Visst, man behöver väl inte kläcka ur sig att man har mens vid middagsbordet inför 10 personer, men varför skämmas med att t.ex. skriva här att man ska ha mens eller att man har mens? Jag har aldrig förstått det, och jag själv är faktiskt lite feg när det gäller den biten, om man t.ex. är hos någon som inte är ens egen familj eller nära vän och man får ont eller man känner sig lite hängig och personerna kanske undrar vad som är fel..då vågar jag inte säga rakt ut att jag har mensvärk eller att jag har mens utan slingrar in det med att jag har ont i magen och hoppas att man ska förstå varför. Men det finns ju tusen typer av magont, och visst blir det lite jobbigt om personen kontrar med att säga att man kanske ätit dåligt eller att man borde kontakta läkare om det fortsätter. Säger man att man har mensvärk direkt istället så kommer det ju inga frågor mer än att man kanske frågar om värktabletter inte hjälper. Så, jag ska försöka bli mer modig när man kommer till den biten, för det SKA inte vara pinsamt att prata om det. Jag kommer att fortsätta skrika ut när jag har mens och inte om jag känner för det - i alla fall på bloggen där det inte känns lika pinsamt och där jag inte blir generad och speciellt om jag har ont. För ofta gör det väldigt ont, och då är det skönt att skriva om det, inte minst för att få lite sympati (HAHA) men för att få det klarlagt för då kan folk förstå varför/om jag är på ett visst sätt eller om jag inte orkar lika mycket som innan. Hm. Ja, precis. Det var det, så var det sagt. Nu vet ni..
Jaha, sådär då. Nu funderar jag på om jag ska gå och lägga mig jag med eller om jag ska se något på tv..det återstår att se. Hoppas att min kära sambo mår bättre imorgon och att solen skiner och det är varmt!
Godnatt.
Jag själv känner mig lite halvrisig med faktiskt, men jag tror att det kan bero på en mens som är i antåg (antåg, kan man skriva så? HAHA). Ja, precis, ni läste rätt - jag väntar på min mens. Alltså, jag kan inte förstå varför det känns som det ska vara sådan tabu på den biten i en kvinnas liv. Det är ju en helt normal, naturlig del i våra liv, så varför reagerar folk på ett visst sätt när man pratar om det öppet? För erkänn att någon här tänkte tanken varför jag skriver om min mens här?
Visst, man behöver väl inte kläcka ur sig att man har mens vid middagsbordet inför 10 personer, men varför skämmas med att t.ex. skriva här att man ska ha mens eller att man har mens? Jag har aldrig förstått det, och jag själv är faktiskt lite feg när det gäller den biten, om man t.ex. är hos någon som inte är ens egen familj eller nära vän och man får ont eller man känner sig lite hängig och personerna kanske undrar vad som är fel..då vågar jag inte säga rakt ut att jag har mensvärk eller att jag har mens utan slingrar in det med att jag har ont i magen och hoppas att man ska förstå varför. Men det finns ju tusen typer av magont, och visst blir det lite jobbigt om personen kontrar med att säga att man kanske ätit dåligt eller att man borde kontakta läkare om det fortsätter. Säger man att man har mensvärk direkt istället så kommer det ju inga frågor mer än att man kanske frågar om värktabletter inte hjälper. Så, jag ska försöka bli mer modig när man kommer till den biten, för det SKA inte vara pinsamt att prata om det. Jag kommer att fortsätta skrika ut när jag har mens och inte om jag känner för det - i alla fall på bloggen där det inte känns lika pinsamt och där jag inte blir generad och speciellt om jag har ont. För ofta gör det väldigt ont, och då är det skönt att skriva om det, inte minst för att få lite sympati (HAHA) men för att få det klarlagt för då kan folk förstå varför/om jag är på ett visst sätt eller om jag inte orkar lika mycket som innan. Hm. Ja, precis. Det var det, så var det sagt. Nu vet ni..
Jaha, sådär då. Nu funderar jag på om jag ska gå och lägga mig jag med eller om jag ska se något på tv..det återstår att se. Hoppas att min kära sambo mår bättre imorgon och att solen skiner och det är varmt!
Godnatt.
Kommentarer